Namn

Identitet och namn är för många nära förknippat, till viss del också för mig. När bröllop stundar kommer den obligatoriska frågan "Vad ska ni heta?" från de flesta förr eller senare. Vi har bollat frågan sedan vi spikade datum, eller längre. På allvar sedan frieriet. Diskussionerna har gått från att mixa ihop namnen till att hitta på ett eget till att ta något gammalt släktnamn till att ta det namn vars släkt vi känner att vi mest kan identifiera oss med. Hade vi hetat varsitt svenskt efternamn hade det varit lättare, inbillar jag mig.
De flesta gör ju testet att säga sitt förnamn med det tänkta efternamnet. Få svenska efternamn klingar med M:s förnamn. Mitt namn klingar ok med hans efternamn, däremot har jag resonerat att jag har svårt att ta ett namn från en kultur jag inte förstår språket i.
Vi trodde vi äntligen bestämt oss när hindersprövningen skulle skickas in. Då utkristalliserades ett nytt lager att fundera på. I M:s hemland är namnet en del av personnumret, byter du namn blir det svårt vid ev framtida resor/arvsfrågor osv. I Sverige kan vi ju få avi med fel namn och nekas att hämta paketet, men det löser sig med personbevis. Detta hjälper föga i det andra hemlandet.
Då bestämde jag mig för att byta efternamn. Många undrar varför vi bara inte behåller våra namn, och varför det är så noga att heta samma. Svaret är "för att vi vill". Vi vill vara en enhet. Ha ett namn på brevlådan. Visa att vi är en familj.
Min tidigare tveksamhet då? Den kastade jag iväg och bestämde att vi blir vår egen version av namnet. Hos vår version av familjen M pratar vi mer svenska än det andra modersmålet, skapar våra egna traditioner (precis som vilket enkulturellt par som helst). När vi gifter oss blir vi vår egna familj. På våra villkor.

Juliet:
"What's in a name? That which we call a rose
By any other name would smell as sweet."
Romeo and Juliet (II, ii, 1-2)

Nu ska jag bara träna in en ny namnteckning...

En liten detalj...

4 aug kommer att bli magiskt!

It's official!

Intyg - Hindersprövning
Skatteverket finner inget hinder att vi får gifta oss

Med mindre än tre månader kvar har vi fått vårt intyg om att hindersprövningen godkänts.
Jag kommer senare byta efternamn till Moes, men väntar tills efter en jobbresa som ska göras mindre än en månad efter vigseln, så jag inte behöver stressa med pass.

Inbjudningarna är utskickade och OSA börjar trilla in.
Det händer,
På riktigt :)