Många som ryms i hjärtat...

När jag satt och redigerade julbilder i  kollage återupptäckte jag andra gamla bilder i datorn, som jag checkade av och samlade ihop till ett litet kollage av de som ligger allra närmast hjärtat. Några nya käringar, som jag inte har bild på, vet att de finns där ändå, hoppas jag...

Julen i bilder...

Picasa hjälpte mig med ett julkollage:

Vi firade hos mamma i Solna, med Kalle Anka, julklappsöppning, god mat och härliga skratt...

Mellandagstankar

Efter några dagars ledighet börjar hjärnan vakna, läslusten pocka på och rastlösheten knacka på axeln. Inte arbetsmässigt, utan den lilla projektpersonligheten som bor där inne. Hon som inte riktigt orkar när det är mycket på jobbet. Hon med de stora planerna. Hon som är grym på att motivera, och på att komma på bra idéer.

Idag satte jag mig med julaftonsbilderna, och fick bekräftat det jag känt av i ett par månader. Jag behöver träna. På riktigt. Hitta en långsiktighet och en rutin som håller. Mina gener kräver att jag tränar om jag inte vill se ut som farmor (som var en underbar människa, men allvarligt överviktig). Jag ser mig inte som överviktig. Inte smal heller. Men inte överviktig, eller plufsig, som jag känner mig just nu. Jag vill vara stark, och aktiv, och effektiv. Hälsosam.
För första gången ska jag sätta konkreta nyårsmål. Saker jag ska klara av under året. Mentala såväl som fysiska. Och ekonomiska.
Jag har idéer, har inte helt utformat dem ännu, men när jag gjort det åker de upp här.

Vikt är som jag sagt tidigare känsligt och viktigt för mig, även om jag vill säga att det bara är insidan som räknas... I inlägget där jag berättade om viktresan hade jag en massa bra tankar och mål kring vikten och träningen - vad hände med dem kan man undra?! Nu är det skärpning. Jag vill inte bara yttra massa tomma ord. De ska få resultat.
Nu tänker jag så här:
- Sockerfritt i en månad
- Träning regelbundet (pass + simning)
- Planerad vardag
- Mindre stillasittande TV-kvällar.

Återkommer runt nyår med mina konkreta mål.
Ett av dem är att blogga tätare.

Julafton!!

Julen är här!
Regnet öser ner utanför, men inne har vi rimstuga, lackdoft, glögg, musik och julkalendermarathon... Vi ska fira julafton hos mamma, men vill ju såklart ha julstämning här hemma ändå. Gran kändes dock överdrivet, så ett knippe ris fick duga :)
Vi gillar det!

God jul!

Lusse!!

Äntligen är det dags för min favoritdag i december, ljushyllande lucia!
Frukost framför svt:s luciatåg, sedan skolans tåg, sedan åka runt med mentorsklassen och fira ljuset...
Som gammal körtjej känns det dock underligt att inte lussa själv, men det får gå :)

Glad lucia!

Baka, baka, liten kaka...

Andra advent, och noll julstämning i vädret. Lösningen?
Baka in julen! Idag har bakats knäck med saffran och kokos, saffranslängd med mandel och vit choklad, saffransskorpor och kolakakor med pepparkakskrydda...

Glad andra advent!

Lördagsmys

Dags att fira helg, och med den gångna veckans arbetsdominerade vecka, då älskling fått krångla med kraschade servrar, och jag hålla utvecklingssamtal och panikat över betygssättning, tyckte jag att långfrukost i sängen var en bra idé. Resultatet: Eggs Florentin - pocherade ägg på spenatbädd under ostsåstäcke. Till det serverades kaffe och DN!

Resten av dagen går åt städning, handling, bak och middag med M:s familj. Trevlig lördag!

Första adventsveckan...

... har ägnats åt:

Kompletteringshandling och upphängning av adventsstjärnor och -ramper.
Den fina amaryllisen är en av två av dessa favvo-julblommor!

Lussebullsbak!

Lite pyssel - ska hängas i enen/riset vi ska ha här hemma i jul

Ett par promenader
(dock är bilden ett par veckor gammal, notera höstlöven, som numera är helt borta från träden)

Fruktfika på kvällarna - mums!

Mer pyssel - filtugglor, som också ska upp i julenen

Moes pyssel - tomtar!

Så klart har vi även pysslat ihop en adventsljusstake som premiärtändes igår.
Julen här hemma i år kommer gå i grönt och vitt, samt lite silver - bröllopsfärgerna!

Näthat

På senaste tiden har jag funderat en hel del på hur man uttrycker sig och vad man säger.
På skolan jag jobbar har vi de senaste veckorna tampats med problematik kring kränkande skvallerbloggar om enskilda individer, skrivna av anonyma elever. Bloggarna har stängts av, poppat upp igen på nya plattformar, och kommenterats flitigt av eleverna. Berörda elever (och lärare) har reagerat kraftigt, med all rätt, på kränkningar med sexuella anspelningar och rent förtal.
På samma sätt pågår från och till en diskussion bland de "större" bloggarna, som Underbara Clara här senast. Människor tar sig rätt att kommentera andra människors liv, klanka ned på dem och se ned på dem. Jag kan också tycka saker om andra, men jag publicerar allt jag tycker. Förtal skadar och sprider en ström av negativitet, men leder ingenstans. Alla människor är olika, så kommer det alltid vara. Var tog respekten för olikheter vägen?
Jag har en uttalad politisk ståndpunkt åt vänster. För den sakens skull skriver jag inte nedlåtande om personer av annan politisk övertygelse. Det saknas respekt och solidaritet, på nätet så väl som i verkligheten. Inte helt, men här och där, då och då.

Det är svårt att formulera vad jag tycker i det här - det är komplext. Jag tror att jag försöker komma fram till att det behöver nyanseras mycket mer än det gör. Att man behöver tänka efter innan man skriver vad man tycker eller vet om andra. Ord är det starkaste, finaste och farligaste vi har.

Jag blev brunett...

Ska man ha maskerad så ska man, och bellatrix lestrange i Harry Potter är inte blond!
Ni som hängt med i mitt liv ett tag vet också att jag med jämna mellanrum ändrar hårfärg, vanligtvis till brunt med liiiite rött i, men den här gången blev det mörkare. Bättre för maskeraden, i ärlighetens namn sämre för vardagen. Blir man orolig kan man slappna av, färgen går ur på 20-30 tvättar :)

Halloween

Vilken kväll! Vi bjöd in till Halloweenfest i ordets rätta bemärkelse. Spindelväv, pumpor och maskerad-och oj vilken lyckad kväll! Bilder kommer, ska bara återhämta mig först...

Sköna söndag!

Då jag var sjuk i början av veckan och hängig hela, tog vi en lugn helg. Igår passade jag på att jobba "lite" (läsa och bedöma 28 uppsatser) för att slippa stressa nästa vecka när omdömen ska skrivas. Motsägelsefullt? Inte i läraryrket...

Imorse vaknade jag dock totalt ostressad, smög upp och började frukostbestyr och myste för att sedan gosa med frukost och DN Söndag-Lux för mig!
Resterande dagen spenderades på stan, planerandes för Halloweenfest nästa helg, och kvällen ägnas åt pumpasoppa och bröllopsbudget.
Sköna, lugna söndag!

telefonsäljare

Jag blir tokig!

Telefonen ringer och jag svarar, mot bättre vetande. I andra änden sitter en klämkäck kille som ska sälja nån form av pensionsfondsbevakning (he lost me at hello) till M. Jag svarar att han inte är hemma, då vet han helt plötsligt vad jag heter och börjar säga mitt namn som vart fjärde ord, förklarar för mig hur hemskt det är med 7:e AP-fonden och hur bra det han försöker sälja är. Jag (när jag får en syl i vädret) försöker uppmärksamma honom på att jag inte är så insatt och bara jobbat heltid ett år, och faktiskt inte ägnat saken så mycket tanke. Då får jag en moralkaka: Men de här pengarna har ju felaktigt förvaltats i 26 år, det är ju ganska lång tid.

Låt oss pausa.
Menar han alltså att jag skulle ringt upp och fått ordning på detta hemska när jag var... vaddå? 10 bast, eller är det för sent?
Jag har 40 år till pension (i bästa fall)... Borde jag inte ha lite marginaler? Så stressigt kan det inte behöva vara, och om det är det vill jag inte vara med!

Åter till samtalet:
Jag avbryter honom och säger att jag inte riktigt kan ta ställning till det han säger för att jag varit sjuk hela veckan, och dessutom behöver mer än 2 minuters telefonsamtal för att ta in det han säger, som jag tydligen borde ha tänkt på i hela mitt liv (och förberett mig på hans samtal, till M?!). Han försöker igen med att det är viktigt, viktigt (glöm inte att mitt namn upprepas 8 gånger i minuten), och jag ber honom skicka informationen.
Då frågar han när M kommer hem.
Mitt svar är ärligt att jag inte vet, han är ute med jobbet.
Han undrar om mitt svar "jag vet inte" möjligen kan innebära att han är hemma innan 21.
Här vill jag skrika GE DIG, men ber honom istället återkomma en annan dag, är artig, lägger på och rusar i frustration ut i köket, gör en sats kokoskakor och ångar sedan till datorn och återger händelseförloppet med vad som känns som ånga ur öronen...
Nu: kokoskaka och te.
Because I'm worth it.

Något positivt med att vara sjuk...

...är när man inser att den man lever med verkligen finns där i med- OCH motgång.
Hur ska man annars tolka det när jag väcker honom mitt i natten med min hosta, och han går upp och fixar ångbad, klappar på mig och frågar om jag behöver något?! Tre timmar senare ringer hans klocka och han går upp till jobbet.
Jag har inte behövt laga mat på flera dagar, och jag får hur många kramar jag vill.
Ni fattar...

Men nej, jag gillar fortfarande inte att vara sjuk.
Visst är det skönt att vara hemma från jobbet ett par dagar, men vad kostar det?!
Visst är det skönt att vila, men jag vet att det blir massor att göra när jag kommer tillbaka. Jag har bestämt att det blir imorgon. Eleverna ska redovisa eller jobba i grupp på samtliga lektioner, så det ska nog gå bra. För att slippa stressa ihjäl mig kommer jag att jobba med rättning i helgen.
Och visst är det skönt att bli ompysslad, men jag är så rastlös av att vara orkeslös. Bra träning, jovisst, men nu får det vara bra!

Dags för någon typ av stimulans... sticka lite kanske...
Eller maila cateringfirman om bröllopet!

Sjuk

Jag klättrar på väggarna snart!
Tredje dagen i soffläge - hostar och dricker te, vilar, tittar på TV, äter C-vitamin...

Idag har jag också avslutat ett läsprojekt som varit på G länge, och börjat titta på Fututama.
Jag ringde jobbet för ett tag sedan och meddelade att jag blir borta imorgon också, det känns som lika bra att bli frisk ordentligt. Förra året jobbade jag liksom med feber och ett tidigt stadium av bihåleinflammation, samt försökte jobba med magsjuka. Man blir klokare med tiden, verkar det som...



Nu var det säkert en halvtimme sedan jag drack te, så det känns som att det är dags igen!

Det här med tro

Sedan unga år har jag varit övertygad ateist.
Jag tror inte på någon Gud.
Jag anser att religioner gör mer skada än nytta, då det alltid förr eller senare skapas grupperingar inom religioner som vill "frälsa otrogna". Religion har skördat många offer genom historien.

Troende frågar mig vad jag tror händer när man dör.
Mitt svar är "ingenting". Circle of life. Vi föds. Vi lever. Vi äter. Eller äts. Vi dör. Vi blir till föda åt någon, eller bryts ned av jorden.
Jag tror på ekosystemet.

När jag och M diskuterat frågan har vi ofta kommit till den eviga kluringen; hur kom jorden till?
Jag börjar med att svara att det var Big Bang.
Då frågar han vad jag tror skapade Big Bang.
Slumpen.
M menar på att det finns ett medvetande i atomerna, som gör att de dras till varandra och skapar allt levande. Jag menar att de dras till varandra av en slump. De råkar passa ihop, precis som människor. Jag tror inte att man dras till någon för att man passar ihop. Man stöter på varandra av en slump, och passar man ihop så håller man ihop.

När jag häromdagen skrev att jag ändå har någon form av tro, menar jag inte den på slumpen.
Då är jag mer ute efter känslan av att det ju ändå måste finnas en mening med att vi alla strosar omkring här på jorden. Kan det verkligen bara vara för att föra våra gener vidare? Så förträffligt tycker inte jag att någon är. Det måste finnas något annat.
Jag vet inte vad.
Jag vet bara att tanken på att det inte skulle finnas någon mening utanför det egna egot gör att det hela känns en aning meningslöst. Varför ska jag undervisa mina elever, om det enda syftet är att de ska finnas till?
Jag tror ändå att det finns någonting som driver oss framåt.
Viljan att utvecklas?
Önskan att förbättra världen?

Jag hävdar fortfarande att jag är ateist. Eller kanske humanist?
Jag tror på slumpen.

Detta är en ganska överhängande orsak till att vi gifter oss borgerligt.
Att jag inte känner mig bekväm med att sortera in vad jag tror på, eller svara på frågan om och hur jag tror.
En sak vet jag med största säkerhet.
Jag träffade Moe av en slump. Det blev helt fantastiskt.
Jag tror på oss!

Tjuren...

...var Spielbergs klassiker (?) Schindlers list.

Jag har fruktat den filmen sedan jag gick i 9:an och vi skulle se den på SO:n, om jag inte minns fel. Jag vågade inte, och 15-åriga jag kan nu tacka mig för att jag inte såg den då, jag hade inte mått bra av den då.
Resten av klassen (tror jag) såg filmen och pratade sen om hur hemsk den var, vilket gjorde att jag målade upp en mental skräckbild kring den. Jag har sedan dess försökt titta på den ett antal gånger, kanske vartannat år, men alltid stängt av/gått därifrån efter ett tag, då avrättningarna blir för grymma.
Igår bestämde jag mig dock, eftersom jag i mitt sjuka tillstånd inte kände att jag direkt hade något bättre för mig, och bunkrade med kuddar och näsdukar.

Filmen var verkligen hemsk, och jag berördes verkligen. Den hade lite av en dokumentärkänsla, det kändes väldigt verkligt och jag äcklas av tanken på männen som utförde denna utrensning i arbetsläger så väl som koncentrationsläger. Jag var länge kluven inför herr Schindler, som ju faktiskt inte gjorde det han gjorde för någon annans skull än sin egen, men som ändå lyckades rädda så många liv. Tänk om fler hade försökt, bara lite.

Jag såg hela filmen. Jag fick tårar i ögonen, men jag var bättre rustad idag än vid 15 års ålder.

I våras såg jag en annan film om andra världskriget, "Pojken i randig pyjamas". Den grep djupare tag i mig. Jag vet inte varför. Kanske för att det där finns en tydlig huvudperson bland judarna, och hans öde känns mer in i märgen. Kanske kände jag mindre för Schindlers list just för att jag sett "Pojken...".
Båda filmerna är dock viktiga.

Låt oss ALDRIG glömma.

Förkyld...

Det här är inte angenämt,
förkyldningen har satt sig på luftrören. Inte så att jag har astma, utan bara som för att retas.

Vi börjar dagen med lite DN Söndag och sedan ska jag ta en tjur vid hornen som jag nojat över i 10 år...
Trevlig söndag!

Mobilblogg!!

Idag när M hjälpte mig att uppgradera telefonen tömde jag den på gammalt innehåll. När jag sedan la in de appar jag faktiskt använder upptäckte jag att Blogger, mitt bloggverktyg har en egen app, som jag nu testat och är supernöjd med!
Jag kan blogga från mobilen! DET kan göra under för min inläggsfrekvens!
Jag provade en annan app för det tidigare, som var alldeles för krånglig, men den här är tokenkel!
Då mycket som jag flänger känns det som passande, kommer mig inte för att gå in på datorn ( eftersom jag sitter framför datorn massa timmar om dan på jobbet).
Peppar peppar, men det här känns bra :)

Lördagsmys

När man är förkyld måste man vila. Det har jag verkligen tagit fasta på, och blivit uppassad av sambon dessutom! Det är en sån där förkylning som gör att man känner sig matt och ynklig, tung i huvudet men ingen feber eller värk. Livsfarligt för en som jag, som inte vill stanna hemma från jobb om jag inte är sjuk "på riktigt" (feber, magsjuka eller så)... Förra året var inte ens feber nog, men den missen gör jag inte om!!

Hur som, dagen har bestått av frukost - äggröra och kaffe, långläsning av DN, film (nya Apornas planet), bloggande och uppgradering av fånen, tv och nu för en stund sen ville jag bidra till middagen. Sagt och gjort drog jag igång projekt rostbiff och potatisgratäng. Nu har M tagit över, det var arbetsamt!!
Här förkokas potatis och lök + "lite" vitlök i grädde. Är man sjuk behöver man grädde. I alla fall just denna gång...

I bröllopstankar

Tankarna på bröllopet har gått fram och tillbaka en del;
- i kyrkan eller borgerligt?
Både jag och min blivande man (wow!) gillar den högtidliga stämningen som kyrkolokalen för med sig, och båda tror på någonting. För mig är detta väldigt svårdefinierat och luddigt, vilket är den bidragande orsaken till att jag aldrig varit medlem av Svenska Kyrkan eller något annat trossamfund. M:s tro är någon mindre luddig, men passar fortfarande inte in i något fack. Vi undersökte under en tvåveckorsperiod ändå hur det skulle kunna vara möjligt med kyrkbröllop, men insåg till slut att det inte kändes rätt. Jag kan inte lova att älska någon med Gud som vittne, när jag inte ens vill kalla det jag tror på för Gud.
Alltså blir det borgerligt, och vi har valt en lokal i närheten av vårt hem för både vigsel och fest.
Då kommer nästa fråga:
- Ute eller inne?
Fördelar med utomhusvigsel är att det är underbart, om solen skiner. Och om man har en favoritplats man bara längtar efter att ha som vigselplats. Det har vi inte riktigt. Det finns en fin plats nere vid sjön i närheten, men där är risken stor att det blåser för mycket.
Nackdelen med utomhus är just att det finns andra väder än vindstilla och sol. Regn till exempel. Regn och smink/fixat hår/känsligt tyg är ingen drömkombination. Dessutom vet vi inte om platsen är ok att ha vigsel på. Och sen måste man ha en backup, eller fixa regnskydd för att kunna slappna av. Backup verkar jobbigt. Jag vill veta hur det blir. Inte hur det kanske blir. Därför blir det med största sannorlikhet inomhus. I en gammal industrilokal, vilket några rynkar på näsan åt medan andra jublar. Den första gruppen menar att det inte är romantiskt, den andra menar att det är härligt när man tänker utanför boxen, så att säga. Det känns spännande. Man får liksom sätta sin prägel på det hela, och piffa som man själv vill! DET ska vi!

Det steg som nu ligger närmast framför oss är att godkänna offert från lokalinnehavaren, på totalpris för middag, lokal, personal osv...

Rent personligen för lilla mig är det val av brudklänning som är mest centralt just nu.
Vi har under en period samlat lite ideer som nu realiserats genom ett kollage på sovrumsväggen. När jag började limma upp klänningsidéer insåg jag att min bild är ganska klar.
Bredare axelband, halvdjup ringning, A-linjeformad, hellång, inte kritvit, gärna någon färgdetalj.
Då ska vi bara hitta den, till rätt pris. Första turen till klänningsbutikerna är inplanerad med mamma och syster i början av december. Då ska jag försöka prova olika modeller, inte snöa in mig direkt.
Vi får se hur det går...

Hösten gick fort i år...

Nu har första frostnatten kommit och gått, benen kliar av väderomslag och den årliga kill-me-know-förkyldningen är här!

Helt plötsligt är det mitten av oktober - vad hände?!
Jag tänkte uppdatera med lite smått och gått under helgen, så här kan vi ju inte ha det!!

Sara, tack för sparken ;)

det här var ju en kul blogg...

...vilken action!

Livet rullar på, jobbet slukar tid, träningen har inte blivit av sen Italienresan, och bröllopsplanerna går sakta men säkert framåt.
Vi tror att vi har bestämt lokal; Lavalhallen i Nacka. Vi ska dit på lördag och kika när de dukar upp ett annat bröllop, har man tur blir det en bild efter det.

De senaste veckorna har ägnats åt:
Träff med Sara och Martin. Fina Sara. <3
Bröllop mellan Sara och Affe. Kärlek, romantik och god mat.
Jobb, massa uppstart och lära känna 7:or... och jobba med en ny läroplan.
Att vara förkyld.
Att oja sig över att vara förkyld och trött och därmed missa träning.
Äta onyttigt.
Noja över det.
Spelat wordfeud och stört sig på ett fyrkantigt sinne.
Sova

I helgen ska jag skapa ett hållbart träningsschema. Rutin krävs.
I helgen ska jag också blogga ordentligt om tankar kring bröllop.
Och om träning. Vikten ska vi inte tala om just nu. Man kan säga att jag och min hjärna är osams. Eller att min hjärna och mitt sötsug är osams. Jag gillar att skylla ifrån mig på andra. Inväntar deras fredsförhandlingar. Sen kan vi komma igång igen.

mvh
hon som en gång i tiden tyckte att "ha många bollar i luften" var en positiv karaktärsbeskrivning.

Bah!

Arrivederci!

Vado à Italia!

Jag och 50 15-åringar (och ett par lärare till samt en handfull föräldrar) åker till Lignano, norr om Venedig, i eftermiddag. Jag kommer hem på fredag, och ska sen på bröllop på lördagen. På söndag ska jag försöka vakna till liv igen, och då ska vi återuppväcka bloggen igen!

Ciao tutti!





Pingu... jag saknar dig redan! <3

Vi lever...

...i en tid av platityder och stora ord.
En tid, där vi delar med oss av alla åsikter och ställningstaganden på Facebook, men är rädda för att föra fram desamma i en diskussion.
Vi står upp för vad vi tror på. På pappret.
Vi måste våga gå från ord till handling.
Även om minnesstunder och statusuppdateringar är viktiga för att smälta grymheter som inträffar, kommer dessa inte vända några vindar.
Våga ta en diskussion, även om det blir obekvämt.
Brinn. Skriv debattartiklar. Gå med i ett parti.
Gör något åt problemet, skriv inte bara att du ska...

Ironin i att skriva detta inlägg slår mig. Absolut.
Det tog ett tag att forma orden, att formulera jaget och dess tyckande, men jag brinner. För rättvisa, på riktigt, och hållbar utveckling, men också för mitt välmående och för mina relationer. Jag Tänker att jag börjar där, och tänker inte hyckla med det.

Det här var en plötslig insikt som slog mig i samtal med goda vänner i lördags. Den ville inte släppa. Så, gör vad du vill med den, men reagera gärna.

Jag överlevde!

Första veckan avklarad, och jag har hunnit med massor!

• Detaljplanering av två arbetsområden

• Terminsplanering för samtliga grupper

• Heldagskonferens på Waterfront hotell i Stockholm City

• Massa möten

Det känns som att jag har läget under kontroll.
Ser fram emot när kidsen kommer på måndag. Dessutom ser jag fram emot att göra resten av detaljplaneringen!

Måste bara nämna lite mer om konferensen...

Första talaren var Magnus Lindqvist, futurolog/trendspanare. Sjukt rolig och tankeväckande. Talade om långsam förändring.
Andra talaren var en professor Kroksmark som talade om forskande lärare som svar på frågan hur man bäst höjer lärares status. Intressantare än jag trodde.
Sista talaren var Jörgen Oom, psykolog, som talade om mental inställning på ett underhållande men spännande sätt!

(Det finns säkert youtube-klipp/Googleträffar på dessa om man blev nyfiken...)

Nu tar jag helg, som innehåller pyttelite jobb (läsa en novell och lyssna på UR-radio), träning (PowerStep på söndag), filmkväll, slappande, middag hos vänner och tvätt. Jag hoppas att jag även hinner läsa lite på en bok jag nyligen började läsa :)
Trevlig fredag!

Höst?

Nu är sommarlovet slut. Första dagen på terminen avklarad, och det gick lättare än väntat, får erkännas. När kvällen kommer känner man dock hur trött man är. Man, eller jag, inser att nattsudderi är en vana att bryta... Jobbhjärnan kom igång snabbare än kvickt, och imorgon är planen att sätta grovplanen för hösten. Svenska och engelska. 3 grupper svenska, 3 engelska. Jag har att göra, det kan ni skriva upp!

Jag gillar det, och ser fram emot det. Mycket i skolan kan bli bättre, men jag har hamnat rätt, det är jag säker på!

Det här med att träna...

... är skönt, men jösses så slutkörd jag blev idag!
Box är ingen barnlek, det kräver styrka, kondis och en vilja av stål. Jag kom dit själv, insåg snart att man jobbar med en partner och blev ihopparad med en riktigt duktig boxkille som hållit på i flera år. Jag hade två val; gå därifrån/vägra och be om en annan partner ELLER lära mig något och utmana mig själv. Jag valde det senare, och han coachade mig; visade när jag gjorde fel, peppade och fick mig att jobba mer än jag trodde att jag orkade. Tack, du okända medelålders boxare!

Träningsplanen för de närmaste veckorna är varierade, men jag vill göra två klasser och ett gympass i veckan. På söndag börjar favoritpasset PowerStep igen, och på tisdag ska jag utmana mig själv med Zumba.
Jag orkar förresten jogga i 20 minuter nu, med podradio i öronen! Sommarprogrammen är toppen för detta!
Vikten går det trögare med, men det får man ju räkna med när man tränar samtidigt; muskelrackarna väger ju, och det verkar inte vara förhandlingsbart...

Nu sitter jag och återhämtar mig (armarna känns galet matta) med tända ljus och musik i stereon. Regnet öser ner utanför - det började förresten lagom tills jag skulle cykla hem från gymmet, vilket var svalkande men inte optimalt - och det blixtrar och mullrar en hel del. Det firar vi med eftermiddagskaffe!

Saft- och marmeladkok

Jag får husmorsryck ibland. Jag tycker att det är mysigt att pyssla hemma, göra det hemtrevligt.
Så, i söndags, när jag ändå hade tre liter röda vinbär från pappas vinbärsbuskar på landet, gjorde jag slag i saken och kokade vinbärssaft och dito gelé.

Kokande vinbärssaft
(är inte färgen fantastisk?!)

Tadaaaa!
(Perfekt gå-bort-present)

Det var mycket lättare än jag fått för mig, så jag kunde inte riktigt sluta... Jag surfade rund med lösa idéer om vad jag ville göra och vad vi hade i kylen.
Det resulterade i marmeladkok igår eftermiddag; En mango- och vaniljmarmelad och en morotsmarmelad med citron.

Kokande mango, saft från apelsin, vaniljstång och socker i 30 minuter.
Nu i efterhand hade jag velat ha i kardemumma också...

Rivna morötter, citron och socker.

Resultatet!

Det är härligt rogivande att hacka och fixa, och fantastiskt att se resultatet!
Stod och fixade samtidigt som jag lyssnade på sommar i P1. Det är sommar, det!

Bokstäver...

Jag kände mig utmanad av Pernilla, som den språknörd jag är... Häng på den som vill!

Regler:
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Du får inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! (förutom på ettan?!)


1. Vad heter du? Emelie
2. Ett ord på fyra bokstäver: Elva
3. Flicknamn: Ellinor
4. Pojknamn: Emil
5. Yrke: Ekonom
6. Färg: Elfenbensvitt
7. Klädesplagg: Espandrillos
8. Mat: Enchiladas
9. Sak i badrummet: Eftersol-kräm
10. Plats/stad: Ekeviken, Fårö
11. En orsak att vara sen: Eldsvåda
12. Något man skriker: EMO (Kan användas som
skällsord, sägs det...)
13. Film: E.T
14. Något man dricker: Enbärsdricka
15. Band: E Street Band
16. Djur: Ekorre
17. Gatunamn: Ekuddsvägen, home sweet home!
18. Bil: EPA-traktor
19. Sång: Englishman in New York
20. Känd person: Elvis Presley

Lite klurigt, men bra sysselsättning innan sovdax...

En kaffedrickares bekännelser...

De som känner mig vet att jag tycker väldigt mycket om kaffe, och dricker det minst en gång om dagen, till frukost. De som känner mig vet också att jag hävdar att jag inte påverkas av det, kan somna även om jag druckit kaffe sent och blir inte stirrig utan. Det är sant, men eftersom jag vet att det innehåller beroendeframkallande medel så bestämde jag mig i helgen att bryta kaffekonsumtionen i en vecka för att se om jag skulle märka skillnad.
Sagt och gjort, igår åt jag frukost med te till, grönt myntate, och allt kändes som vanligt. Fram till lunch. Sedan fick jag en rejäl huvudvärk som, visar det sig idag tisdag, varken Alvedon eller sömn riktigt biter på. Jag vet inte om det är kaffebristen, men jag hoppas inte det. Jag har ju varit så säker på att jag inte var beroende, och nu längtar jag efter en kopp för att slippa den paralyserande huvudvärken. Men, jag ska hålla ut!
Egentligen är det väl inte så konstigt... Jag drack mina första droppar som femåring, då med hälften mjölk och två sockerbitar. Då var det inte varje dag, bara ibland - för att mamma och pappa drack, och jag ville vara som dem - och jag var nog mest ute efter sockret...
Det jag undrar nu är följande; vilken väg ska jag ta efter den här veckan? Fortsatt kaffefri? Festkonsumtion? Tillbaka till som vanligt?
Jag är lärare, ett yrke nära kopplat till kaffedrickande, men jag dricker knappt kaffe på jobbet. Man hinner inte; automaten ger äckligt kaffe, så man får brygga själv, vilket kräver mer tid över, vilket man sällan har...
Jag har dock aldrig druckit kaffe av annan anledning än att det är gott. Jag blir inte piggare, men jag skulle sakna smaken av nybryggt kardemummakaffe till frukosten. En kaffe om dagen får bli min devis. Eller "jag-dricker-bara-gott-kaffe".
Den som lever får se, och jag är glad att det är kaffe och inte något starkare och farligare jag pratar om...

Catch-up

De få läsare jag har får ursäkta dålig uppdatering, jag har varit på västkusten med goda vänner i en stuga utan 3G-täckning.

Däremellan har jag, precis som resten av världen, varit stum över de obegripligt grymma dåd som skakar Norge. Att blogga om vikt eller böcker kändes helt plötsligt väldigt ytligt. Jag vill dock inte ge galningen bakom massmordet nöjet att haka upp mig, utan väljer att lova mig själv att stå upp mot extremism av alla de slag, och våga ifrågasätta. En person kan inte göra så stor skillnad, men om många gör lite så blir det mycket.
Världen är ond, det är svårt att smälta.
Världen är dessutom orättvis. Det är jobbigt.
Att solidaritet verkar vara ett ord som människor inte längre förstår utan Wikipedias hjälp, är rent ut sagt smärtsamt.

Jag vill inte vara en feg liten lort, för att citera bröderna Lejonhjärta. Det är dags att våga ifrågasätta, våga stå upp för mänsklighet.


-----------------------------------------------------------

Idag gymmade jag pass två. Jag orkar jogga i 12 minuter. Det känns fjuttigt, så nu siktar jag på 20 innan 15 augusti när jobbet börjar. 30 minuter innan 1 september.

Gym!

Jag klarade mig igenom det första gympasset på ett par år, svettig som ett litet as men med en härlig känsla i kroppen. Det blir bra, det här! Armarna var svagast (ingen big surprise direkt) - men otippat nog var tricepsarna svagare än bicepsarna (3x15 à 10 kg vs 5 kg). Nu ska det bli form på mig!

Fönstertvätt bestämde jag var för trist för en solig dag så jag satt på balkongen och läste en bok istället.
Vinteräpplen, Josefin Sundström.

Sommarlov är en rätt bra uppfinning...

Träna!

Jag skaffade träningskort i mars, och har gått på en hel del klasser. Jag trivs med att träna i passform, men på sommaren känns det svårare att passa tider och vara ute i god tid för att boka passen man vill gå på. Tur att det finns gym då!
Idag ska jag dit för att bygga upp ett bra program för att få bort lite fladder och bygga upp muskler. Det får bli sista sommarlovsmånadens projekt!

Jag inledde detta projekt med en promenad imorse. Minst 30 minuter om dagen har jag lovat mig själv... Det är så skönt att komma ut, och med en sjö nära lägenheten är det konstigt att man inte är ute hela tiden, egentligen!

Nu ska jag piffa lite hemma innan gymbesöket - fönstren ser ut som om de inte tvättats på flera år...

Hemma igen!

Landade på Bromma flygplats för några timmar sedan, är nu hemma och dricker Kränkute och äter Gotlandslimpa från bageriet Sylvis Döttrar på Fårö.
Minisemestern har gjort gott, alltid härligt att rå om sin mamma & syster lite extra...
Bilder och så kommer sen - ikväll är det nämligen dags att gå på sista Harry Potter-filmen. Tills vidare bjuder jag på en bild från grillkväll vid raukarna:

ibland är det extra gott att leva...

Fredag på ön

Fårö...

Imorgon åker jag till familjens sommarparadis på Fårö, Norra Gotland.
När jag och min syster var små var vi där i flera veckor, och två veckor är optimalt. Denna gång blir det en snabbvisit; onsdag-söndag.
Jag ser fram emot lugnet, tystnaden och umgänget med släkten. Jag kommer att bo med mamma och syster.
Åter söndag kväll, alltså.
Jag kanske lägger upp några bilder under tiden!

Huset i vintras---

Ett snöigt Fårö på nyår
- en helt annan upplevelse än sommarön!

Jag och älskling på stranden för två år sedan.
I år åker jag själv, för Moe måste jobba...

(Måste verkligen lära mig att göra roligare bildkollage eller något om jag ska envisas med att visa bilder, för det här ser ju lite platt ut...)

Nåväl, på återseende!

Sommar!

När jag fyllde 26 i juni fick jag två upplevelsepresenter av min fina fästman; en heldag på Gröna Lund och valfri teater med tillhörande middag.
Jag har valt fröken Julie på en utomhusteater här i Nacka, som vi ska gå på om två veckor.

Gröna Lund-besöket inföll lite som ett infall i lördags, då vi åkte in till stan runt ett och stannade till elva Vi åkte karuseller och berg- och dalbanor tills vi mådde illa, åt grillbuffé, drack öl/cider, åkte lite till, fikade donuts och spelade lite. Grönan var packat med folk och solen stekte. Roligast var Twister och den klassiska Jetline!
Det var en fantastisk dag, och på båten till Slussen halv tolv på kvällen låg hela Stockholm i ett vackert sommarskymningsljus. Njutning!

Stockholm i mitt hjärta...

Tack älskling för en underbar dag!

Vikt(igt)!

Jag har ett småkomplicerat förhållande till vikt, med övervikt i släkten och en knubbig barndom är jag lite nojig. Numera har jag kontroll på mig själv och min vikt, och låter den inte styra mitt liv, men i tonåren hade jag det kämpigt med min självbild och var nere i 59 kilo till mina 178 cm. Det stannade i tid, och jag mådde bättre. Jag bestämde mig för att vågen inte skulle få styra mitt liv, och vägde mig inte på 8 år. Självbilden då? Jag levde kvar i att jag var en 36/38:a, men insåg 2008 att det kanske skulle vara bra om man hade lite koll.

När vågen visade 91 kilo fick jag nog, gick med i Viktklubb och började räkna kalorier, gick ner 14 kilo och kände mig finast i världen. Old habits die hard, brukar man ju säga, och när jag slutade räkna började det smyga sig på trivselkilon igen, men nu har jag bestämt mig för att det får vara nog.

Då och då kommer alltså ett viktinlägg dyka upp här: målet är -12 kg, jag hade vid vägning i morse nått -1,2. Mitt recept är träning och kaloriräkning. Jag äter 1900 kcal om dagen, vilket till och med har utrymme för en eftermiddagsfika/glass. Det handlar om långsiktigt tänkande. Man ska kunna leva med vanorna länge, utan att ständigt känna att man gör avkall hit och dit...

Följ min viktresa, idag 82,7.

2008, 90+

Augusti 2009, c:a 78

Jag siktar alltså på 70, men kommer känna mig nöjd redan vid 75...

Juni 2011, c:a 82...

Sommarlov!

Många tror att det bara finns en anledning till varför någon väljer att bli lärare:
Sommarloven - (nästan) 8 veckors betald ledighet.

En del avundas och muttrar om att det är orättvist. Nja... Jag förväntas jobba 45 timmar i veckan, får ingen betald övertid eller OB, och förväntas i princip inte ha dåliga dagar på jobbet.
Min största anledning till att jag vill vara lärare är det sociala - mötet med människor och ständigt nya intryck. Det kan vara jobbigt ibland, och man blir arg ibland, men det händer alltid något, och ingen dag är den andra lik. Som ombytlig i grunden trivs jag med det, att man kan jobba på samma ställe länge, men för varje år blir det en helt ny arbetsplats, eftersom individer byts ut.

Jag ska inte sticka under stol med att sommarlovet, jullovet och påsklovet inte direkt gör saken sämre, men det är inte den enda anledningen till att man blir lärare. Dessutom jobbar vi lätt in våra lov med div. rättning, föräldramöten, utvecklingssamtal och annat.

Hur som helst känns det enormt konstigt, men skönt, att ha fem veckor ledighet kvar, fast jag redan haft 2 veckor och 5 dagar. Eftersom jag varit student de senaste fem somrarna, och studerande/timanställd innan dess, så var det en sisådär 9 år sedan jag hade en ledighet på mer än 9 dagar i sträck. Helt ledig. Blank kalender. Inga måsten.
DET kallar jag lyx!

Men, sommarlov eller ej: jag behöver sova!

Födelsedagsblomma

För en månad sedan fyllde jag 26, eller vuxen på riktigt (eftersom jag nu inte får åka reducerat någonstans, inte ens med SJ), och fick finfint blombud från fina Sara som är på äventyr i Kenya!

Bröllopsplanering

Som man kan läsa i min presentation är jag en blivande brud; jag är förlovad med min fina Moe och vi planerar bröllop nästa sommar. 

Vi har under juni månad varit runt till olika tänkbara bröllopslokaler, och upplever vad vi kallar för "Ekuddseffekten" (uttryck myntat av oss två när vi fastnade för första bostadsrätten vi var och tittade på, och jämförde allt med den utan att hitta något som var bättre), och har den lokal vi tittade på först som favorit, nämligen Långholmens Wärdshus. Vi har fram till mitten av augusti på oss att bestämma oss, tills dess gäller preliminärbokningen.

Det kan alltså komma att bli delvis en bröllopsblogg det här, då jag misstänker att dessa planer kommer att ta en del plats i mitt hjärnkontor...

För dig som inte vet kommer här en liten introduktion till mig och Moe:

Vi blev tillsammans i september 2007, efter att ha varit kompisar några år - först på nätet, sen "på riktigt". Tycke uppstod i samband med att jag lånade hans lägenhet i några veckor; när han kom hem blev jag mer eller mindre kvar. Han bet mig i näsan, and the rest is history (som de säger i Amerika).

Jag pluggade, han jobbade. Vi bodde i varsin etta, hans var trevligare men jag ville vara självständig och ha mitt eget boende. "Kan själv" är min melodi. I februari 2009 tyckte jag att jag hade varit självständig länge nog, och flyttade ifrån min studentbarack in i hans mysiga etta i Enskede. Det var trångt. 26 kvm. Ett halvår tog det, sedan fick vi tag i en stor tvåa. I Haninge, men ändå!

Vi har rest en del, det är viktigt för oss. Redan tre månader in i förhållandet åkte vi till New York i 10 dagar. Det var fantastiskt! Vi har haft cykelsemester på Fårö. Det var blött, men mysigt. 2010 åkte vi ut i världen igen, till Tunisien. Sol och bad stod på agendan, och Karthago! Det var vad jag såg framför mig innan, men den 29 juli 05:22 på morgonen blev den här resan ännu mer speciell då Moe friade i soluppgången. Vi grät, skrattade, hånglade, kramades, skrattade och njöt!

Jag hade nu slutat plugga, fyllt 25 och fått ett heltidsjobb. I Nacka, där också Moe jobbade. Vi bodde fortfarande i Haninge, vilket betydde 1 timmes pendling, enkel resa. Det var slitigt, men vi höll ut samtidigt som vi började räkna på hur det skulle bli om man köpte lägenhet (hyresrätt i Nacka är nämligen inte det lättaste...). Vi kom fram till att det skulle gå, och gick på visningar. Först ett par var för sig, sen på alla hjärtans dag, exakt 2 år efter att vi officiellt flyttade ihop, gick vi på visning på Ekudden, och det var kärlek vid första ögonkastet! Ett par veckor senare hade vi köpt en trea, med gångavstånd till jobbet.

Nu i sommar njuter vi av lägenheten. Jag njuter också av första lediga sommaren på säkert 9 år. Sommarlov. Vi planerar också bröllop, som sagt. Det formar sig väl för oss, det som kallas livet...

(To be continued - livet alltså, det här inlägget är slut.)

Vi, på väg till ett sommarbröllop för någon vecka sedan... <3

Vår lilla lägenhet - enjoy the tour!

Välkommen på rundtur! Vi tar det från början...

Välkommen in i lägenheten, här har vi hallen... Lite skräp kvar att flytta ner i källaren/till sophuset, men ni fattar...

Det här är vad man ser om man står i hallen... köket rakt fram, badrummet till höger och vardagsrummet till vänster :)

Badrummet. Litet men sött. Ska rivas för stambyte inom kort.

Vi fortsätter till köket. 50-talslägenhet = gamla fina höga träskåp med gott om förvaringsmöjlighet. Skafferi i hörnet, och jag är kär... Är det något vi gör om här är det större kyl och frys.

Kökets arbetshörna. Ännu en sak man skulle vilja fixa till är lite mer arbetsyta. Och en diskmaskin. Älskar lådorna!

Går man vidare från köket kommer man in i vårt arbetsrum. Nyinköpt skrivbord och större skärm, annars mest möbler som tidigare hade funktion i andra rum. Det här rummet tog längst tid att komma iordning i, kanske inte så konstigt eftersom det är nytillskottet i rumsrepertoaren...

Arbetsrummet igen, med M:s pappas tavla på väggen, och dalahästar på byrån. Arbetsrummet, aka multikultirummet... Det är sjävklart också här vi har tänkt att inkvartera gäster som vill sova över!

Sovrummet, här sover vi gott. Tavlan är en present från mormor (och morfar) när jag flyttade hemifrån, och har grön, inte svart bakgrund (dumma kamera).

Går man vidare kommer man till vardagsrummet, gröna hörnan. Älskar parketten, men den kanske behöver slipas om på sikt. Lång sikt.

Lilla söta balkongen. Just nu blomhörna, eftersom vi håller på att slipa om möblerna. De ska oljas in och ljusas upp. Gäddhängsträningen får man på köpet (sandpapper för hand).

Vardagsrummet från en annan vinkel. Vår kanske mest ofärdiga del av lägenheten. Tavlor ska upp. Läsfåtölj införskaffas. Se det framför er: läshörnan med hög mysfaktor....

Hoppas ni gillade rundvandringen. Ni får ursäkta bildkvalitén, jag hade visst någon underlig inställning på kameran. Det här är vår lägenhet. Vår alldeles egna (eller ja, bankens), första bostadsrätt. Vi trivs, och kan garantera att den är ännu bättre irl!

Välkommen till min nya blogg!

Efter fyra års uppehåll (ungefär) så känner jag att det är dags igen.
Tiden får utvisa om jag inriktar mig på något speciellt, eller om det blir en salig blandning. Jag tror mest på det senare...
Välkommen!