Många tror att det bara finns en anledning till varför någon väljer att bli lärare:
Sommarloven - (nästan) 8 veckors betald ledighet.
En del avundas och muttrar om att det är orättvist. Nja... Jag förväntas jobba 45 timmar i veckan, får ingen betald övertid eller OB, och förväntas i princip inte ha dåliga dagar på jobbet.
Min största anledning till att jag vill vara lärare är det sociala - mötet med människor och ständigt nya intryck. Det kan vara jobbigt ibland, och man blir arg ibland, men det händer alltid något, och ingen dag är den andra lik. Som ombytlig i grunden trivs jag med det, att man kan jobba på samma ställe länge, men för varje år blir det en helt ny arbetsplats, eftersom individer byts ut.
Jag ska inte sticka under stol med att sommarlovet, jullovet och påsklovet inte direkt gör saken sämre, men det är inte den enda anledningen till att man blir lärare. Dessutom jobbar vi lätt in våra lov med div. rättning, föräldramöten, utvecklingssamtal och annat.
Hur som helst känns det enormt konstigt, men skönt, att ha fem veckor ledighet kvar, fast jag redan haft 2 veckor och 5 dagar. Eftersom jag varit student de senaste fem somrarna, och studerande/timanställd innan dess, så var det en sisådär 9 år sedan jag hade en ledighet på mer än 9 dagar i sträck. Helt ledig. Blank kalender. Inga måsten.
DET kallar jag lyx!
Men, sommarlov eller ej: jag behöver sova!
Mamma har också alltid fått "förklara sig", "försvara sig" när folk kommenterar på hur mkt "ledigt" hon har. Det ingen ser är alla sena nätter, kvällar och lov som hon satt hemma och rättade, gjorde egna material till klassrummet, oroade sig för elever, hade föräldrasamtal m.m.m.m.m.m.m.
SvaraRaderaDu är som gjord för det här jobbet älskling. Ingen blev förvånad när du berättade. ;) Men tänkt på min mamma och hur väggen kom närmare för varje år. Det gör jag när jag "går igång" och glömmer bort att andas.
Puss!