Vikt(igt)!

Jag har ett småkomplicerat förhållande till vikt, med övervikt i släkten och en knubbig barndom är jag lite nojig. Numera har jag kontroll på mig själv och min vikt, och låter den inte styra mitt liv, men i tonåren hade jag det kämpigt med min självbild och var nere i 59 kilo till mina 178 cm. Det stannade i tid, och jag mådde bättre. Jag bestämde mig för att vågen inte skulle få styra mitt liv, och vägde mig inte på 8 år. Självbilden då? Jag levde kvar i att jag var en 36/38:a, men insåg 2008 att det kanske skulle vara bra om man hade lite koll.

När vågen visade 91 kilo fick jag nog, gick med i Viktklubb och började räkna kalorier, gick ner 14 kilo och kände mig finast i världen. Old habits die hard, brukar man ju säga, och när jag slutade räkna började det smyga sig på trivselkilon igen, men nu har jag bestämt mig för att det får vara nog.

Då och då kommer alltså ett viktinlägg dyka upp här: målet är -12 kg, jag hade vid vägning i morse nått -1,2. Mitt recept är träning och kaloriräkning. Jag äter 1900 kcal om dagen, vilket till och med har utrymme för en eftermiddagsfika/glass. Det handlar om långsiktigt tänkande. Man ska kunna leva med vanorna länge, utan att ständigt känna att man gör avkall hit och dit...

Följ min viktresa, idag 82,7.

2008, 90+

Augusti 2009, c:a 78

Jag siktar alltså på 70, men kommer känna mig nöjd redan vid 75...

Juni 2011, c:a 82...