Det här med tro

Sedan unga år har jag varit övertygad ateist.
Jag tror inte på någon Gud.
Jag anser att religioner gör mer skada än nytta, då det alltid förr eller senare skapas grupperingar inom religioner som vill "frälsa otrogna". Religion har skördat många offer genom historien.

Troende frågar mig vad jag tror händer när man dör.
Mitt svar är "ingenting". Circle of life. Vi föds. Vi lever. Vi äter. Eller äts. Vi dör. Vi blir till föda åt någon, eller bryts ned av jorden.
Jag tror på ekosystemet.

När jag och M diskuterat frågan har vi ofta kommit till den eviga kluringen; hur kom jorden till?
Jag börjar med att svara att det var Big Bang.
Då frågar han vad jag tror skapade Big Bang.
Slumpen.
M menar på att det finns ett medvetande i atomerna, som gör att de dras till varandra och skapar allt levande. Jag menar att de dras till varandra av en slump. De råkar passa ihop, precis som människor. Jag tror inte att man dras till någon för att man passar ihop. Man stöter på varandra av en slump, och passar man ihop så håller man ihop.

När jag häromdagen skrev att jag ändå har någon form av tro, menar jag inte den på slumpen.
Då är jag mer ute efter känslan av att det ju ändå måste finnas en mening med att vi alla strosar omkring här på jorden. Kan det verkligen bara vara för att föra våra gener vidare? Så förträffligt tycker inte jag att någon är. Det måste finnas något annat.
Jag vet inte vad.
Jag vet bara att tanken på att det inte skulle finnas någon mening utanför det egna egot gör att det hela känns en aning meningslöst. Varför ska jag undervisa mina elever, om det enda syftet är att de ska finnas till?
Jag tror ändå att det finns någonting som driver oss framåt.
Viljan att utvecklas?
Önskan att förbättra världen?

Jag hävdar fortfarande att jag är ateist. Eller kanske humanist?
Jag tror på slumpen.

Detta är en ganska överhängande orsak till att vi gifter oss borgerligt.
Att jag inte känner mig bekväm med att sortera in vad jag tror på, eller svara på frågan om och hur jag tror.
En sak vet jag med största säkerhet.
Jag träffade Moe av en slump. Det blev helt fantastiskt.
Jag tror på oss!